Svenska bloggar - BlogFlock

Ska man resa bort på höstlovet? - Melange

2025-10-29T14:42:07.000Z

Allt fler verkar ta chansen att resa bort under höstlovet. Det som tidigare mest sågs som en lugn vecka hemma med sovmorgnar och filmkvällar har för många blivit ett perfekt tillfälle att bryta vardagen och uppleva något nytt. Flygplatserna fylls av familjer på väg mot solen, fjällen lockar med frisk luft och färggranna vyer, och även svenska städer märker av ett ökande höstlovsflöde. Kanske är det behovet av att fly mörkret, kanske bara längtan efter att få något att se fram emot när hösten känns som tyngst – men tydligt är att höstlovet har blivit mer än bara en paus i skolkalendern.

För många är höstlovet en chans att bryta av vardagen, ladda inför vintern och hitta lite ljus i den annars mörknande tiden på året. Samtidigt finns det också vissa nackdelar som kan göra att man tvekar inför att resa iväg just då.

Att åka bort under höstlovet har många fördelar. För det första handlar det om avkoppling. Efter flera veckor av jobb och skola kan det kännas fantastiskt att byta miljö. Oavsett om man åker till en mysig stuga i fjällen, ett spa vid havet eller kanske en stad utomlands, så ger miljöombytet ofta ny energi. Hösten är dessutom en årstid som inbjuder till lugn – man kan sitta inomhus med en bok medan regnet smattrar mot fönstret, eller promenera bland fallna löv utan stress. För barnfamiljer är höstlovet en chans att umgås utan vardagens press, läxor och träningar. För vuxna kan det vara en tid att verkligen andas ut, innan vinterns mörker och julstress tar vid.

En annan fördel är att resmålen ofta har en särskild charm på hösten. Många turistorter är lugnare än under sommaren, vilket gör det lättare att uppleva platser på ett mer avslappnat sätt. Hotell och aktiviteter kan ibland vara billigare, och det går att få en mer personlig upplevelse. Dessutom är naturen på många håll som vackrast just då – särskilt i norra Sverige, där höstfärgerna kan vara nästan overkligt intensiva.

Men det finns förstås nackdelar också. Vädret är en osäker faktor – regn, blåst och kyla kan snabbt sätta stopp för utomhusplaner, och många upplever att det är svårt att hitta energi när dagarna blir kortare. För de som vill resa utomlands kan det dessutom vara dyrt, eftersom höstlovet är en populär vecka att resa på. Flygpriserna går upp, hotell fylls snabbt, och det kan bli stressigt att planera. Föräldrar som försöker ta ledigt från jobbet kan också möta problem om många kollegor vill ha samma vecka.

En annan nackdel är att höstlovet är så kort. Det går fort, och ibland kan man känna att man bara hann packa upp väskan innan det var dags att åka hem igen. Vissa tycker också att det är skönt att bara vara hemma – att få ta det lugnt utan att resa någonstans, sova länge, kanske se på film och tända ljus i soffan. Att åka bort kräver lite mer energi, planering och pengar, vilket inte alltid är vad man vill lägga fokus på just då.

För den som vill resa inom Europa under höstlovet finns det gott om platser som passar olika smaker och humör. Många söker sig till värmen, och då är Sydeuropa ett säkert kort. Spanien lockar varje år tusentals svenskar som vill känna solen igen – särskilt på Kanarieöarna där temperaturen ofta ligger runt 25 grader även i slutet av oktober. Malaga och Alicante är också populära, med sina stränder, mysiga gamla kvarter och livliga restaurangliv som fortfarande är i gång trots att sommarsäsongen passerat.

För den som föredrar kultur och storstadspuls kan höstlovet vara ett utmärkt tillfälle att besöka klassiska europeiska städer. Rom, Paris och Prag är ofta mindre trångt av turister under hösten, vilket gör det lättare att njuta av stadens charm utan stress. Att promenera genom Roms gator i mjukt höstljus eller slå sig ner på ett café i Paris med en kopp kaffe och en bok kan kännas som balsam för själen.

Samtidigt finns det de som hellre vill omfamna höstkylan än fly den. Då lockar norra Europa – kanske en resa till Skottland med sina dimhöljda landskap, eller en weekend i Köpenhamn eller Amsterdam där man kan strosa bland kanaler och tända ljus i fönstren när mörkret faller. I Alperna börjar vissa skidorter öppna sina första backar lagom till höstlovet, perfekt för den som längtat efter snö under en annars grå årstid.

För den som vill stanna inom Sveriges gränser under höstlovet finns det massor av pärlor att upptäcka – och ibland är det just de nära resorna som blir de mest minnesvärda.

Fjällen är ett självklart val för många. Åre, Sälen och Vemdalen bjuder på frisk luft, sprakande höstfärger och en stillhet som man sällan hittar någon annanstans. Vandringslederna ligger nästan öde den här tiden på året, och kvällarna är som gjorda för att krypa ner framför en brasa med något varmt i muggen. För den som gillar lite aktivitet finns cykling, fiske eller kanske en tur med gondolen upp till fjälltoppen för att se solnedgången över dalen.

Vid kusten lockar både västkustens salta vindar och östkustens lugnare vatten. Bohuslän är magiskt vackert när sommarrusningen lagt sig – klipporna ligger tomma, havet glittrar kallt och skaldjuren är som allra bäst just nu. På Gotland känns Visby nästan sagolik i höstljuset, med kullerstensgator och doften av hav blandas med rök från vedeldade spisar.

Vill man hellre ha lite stadspuls finns mycket att hämta i Stockholm, Göteborg och Malmö, där höstlovet ofta fylls med konserter, utställningar och familjeaktiviteter. Ett par dagar på hotell med hotellfrukost, bio och kanske en tur till ett spa kan ge precis den där känslan av semester utan att man behöver packa passet.

Och så finns förstås alla de små, underskattade smultronställena: Dalarna med sina spegelblanka sjöar och röda stugor, Österlen där man kan vandra längs havet bland äppelodlingar och gårdsbutiker, eller Värmland med sina djupa skogar och stilla sjöar.

Att resa långt med barn kan vara en utmaning, men med lite planering går det faktiskt att göra själva resan till en del av äventyret. Det viktigaste är att tänka på variation – barn tröttnar snabbt, så att kunna växla mellan aktiviteter, vila och mellanmål kan göra stor skillnad.

Om man flyger eller åker tåg är det smart att packa en liten väska med några väl valda saker: en surfplatta med nedladdade filmer eller spel, hörlurar som verkligen sitter bra, ett par nya böcker eller tidningar och något pyssligt – klistermärken, färgpennor eller små figurer. För yngre barn kan ett nytt litet leksakspaket som “överraskning” mitt under resan vara ren magi. Och glöm inte snacks! Frukt, mackor, kex eller något litet sött kan rädda humöret många gånger.

I bil gäller det att tänka på rytmen. Pauser är helt avgörande – låt barnen springa av sig, leka lite, och få frisk luft. Välj gärna rastplatser med lekytor eller fina vyer så att stoppen blir något att se fram emot. Sagor att lyssna på fungerar ofta fantastiskt för både små och stora, särskilt om ni väljer något som alla kan uppskatta. En gemensam spellista med favoritlåtar kan också skapa riktig reseglädje.

När det gäller bussresor kan det hjälpa att sitta långt fram där det skakar mindre, och att ta med en filt eller kudde för att göra det mysigare. Prata om resan innan ni åker, så att barnen vet vad som väntar – det minskar ofta stress och otålighet.

Och kanske viktigast av allt: försök hålla uppe humöret. Resor går sällan helt enligt plan, men barn känner snabbt av stämningen. Om man ser det som en del av upplevelsen snarare än ett hinder, blir det nästan alltid roligare för alla. Med lite tålamod, några smarta knep och en gnutta humor kan till och med den längsta resan förvandlas till ett riktigt familjeäventyr.

Så ska man då resa bort på höstlovet? Ja, det beror nog på vad man egentligen längtar efter. För vissa är det just resan som gör att man orkar igenom den mörka årstiden – känslan av att komma bort, byta miljö och låta dagarna flyta utan måsten. För andra är det snarare lugnet hemma som lockar, där man kan släppa alarmet, tända ljus och bara ta det i den takt man vill.

Det handlar mindre om vart man åker och mer om vad man behöver. En vecka i solen kan ge energi, men det kan också en tyst promenad i en frostig skog göra. Ibland är det bästa sättet att "resa bort" att faktiskt stanna – men göra något annorlunda, som att laga mat från ett annat land, sova på hotell i sin egen stad eller bara ge sig själv tillåtelse att vila.

Höstlovet är trots allt inte till för att prestera, utan för att hämta andan. Så oavsett om man sitter på ett flyg mot Medelhavet, tar tåget till fjällen eller kryper ner i soffan med en filt och en kopp te, är det viktigaste att låta veckan bli just det den är tänkt att vara – en liten paus i allt.

Pomalo i Dubrovnik - Bloggat om resor

2025-10-28T14:15:00.000Z

Jag läste nyligen artikeln om livsfilosofin pomalo i Kroatien och längtan väcktes direkt – låt mig drömma med dig.

Att möta ordet pomalo – “lite i taget”, “utan hets” – och se hur det formar vardagen där, gjorde mig nästan avundsjuk på de som lever det. Artikeln beskriver hur människor i Dubrovnik kopplar av över kaffe, samtal och bad utan att ständigt springa vidare till nästa sak.

Det fick mig att tänka på hur mitt liv skulle kunna se ut där: vakna tidigt, men inte rusa – sitta vid ett café med utsikt mot havet, låta kaffesmaken stanna kvar, låta timmar flyta utan att märka det. Kanske promenera genom stenlagda gränder, se solen spegla sig i Adriatiska havet, låta ljudet av vågor och skratten från folk som bara “är” bli bakgrundsmusik.

Jag föreställer mig en middag med lokala viner och enkel, färsk mat – ingen stress, inget ögonblick av oro för vad som kommer näst – bara mat, samtal, ljusets skiftningar över staden och havet. Det känns som att livet där bjuder in till att vara, inte bara att göra.

Att leva pomalo skulle för mig innebära att tillåta mig själv att sakta ner. Låt arbetet vänta ett tag, låt mobiltelefonen vila. Vandra ut på kvällen utan mål, stanna vid en bänk, titta på hur lamporna tänds över gamla takpannor, andas in saltluften. Kanske bada vid solnedgång, känn vattnet mot benen, höra samspel mellan stadens historia och nutidens mjuka tempo.

Jag drömmer om att bo nära havet, höra fiskebåtar komma hem, kunna kasta mig i vattnet spontant – inte planera det. Se att grannar hälsar på varandra, stannar till, tar ett glas vin spontant. Kanske börja dagarna med ett dopp i det klara vattnet, sedan frukost på balkongen med utsikt mot den gamla stadsmuren, och sedan… vad vet jag? Ingenting särskilt. Bara vara.

Det känns som att i Dubrovnik, genom pomalo-tänket, finns en inbjudan att upptäcka att livet inte alltid behöver fyllas till brädden – utan att skönheten kan finnas i mellanrummen, i pauserna, i långsamheten. Och just det gör att blicken min vänds dit, bort från stress och jäkt, mot en vilsam rytm av dagar som nästan inte är schemalagda.

Om jag skulle flytta dit för ett tag, skulle jag försöka bli en del av det – inte som turist med full planbok, utan som någon som låter staden få ta plats i mig. Kanske lära mig några ord kroatiska, sitta på ett torg och bara titta på livet som passerar, kanske skriva dagbok på stranden vid kvällens sista ljus.

En långsam resa genom den grekiska övärlden - Melange

2025-10-15T18:07:25.000Z

De flesta reser till Grekland för att koppla av – inte för att gå. Flyget landar, väskorna packas upp, stranden väntar. Dagarna flyter ihop mellan solstolar, restauranger och snabba utflykter med hyrbil. Men när man reser så blir platsen ofta en kuliss, något man betraktar snarare än upplever.

Att vandra är motsatsen. Det kräver tid, tålamod och nyfikenhet. Man hinner känna doften av tall, höra cikadorna växla ton, och märka hur landskapet förändras mellan morgon och kväll. Maten smakar annorlunda efter några timmars vandring, och mötena med människor blir längre, mer på riktigt. I stället för att jaga upplevelser låter man dem komma till sig – ett samtal, ett glas vin, en stig som leder fel men visar något man annars aldrig skulle ha sett.

Att vandra i Grekland är att röra sig långsamt genom ett landskap där varje stig berättar en historia. Doften av timjan och varm sten följer en längs smala leder som slingrar sig mellan olivlundar, byar och hav. När man tar sig tid att gå, i stället för att bara anlända, förändras upplevelsen av platsen. En promenad kan börja vid en strand och sluta vid en taverna där någon serverar hemlagad moussaka och vin från gården bredvid.

Det är i mötet mellan natur och människa, mellan rörelse och vila, som Greklands rytm blir tydlig. Att vandra här är inte bara att se – det är att delta. Genom att stanna upp, smaka och samtala blir varje ö mer än ett resmål; den blir en värld i sig, med sin egen doft, sin egen dialekt och sin egen smak.

Jag har länge drömt om att resa genom den grekiska övärlden till fots och till havs, att låta tiden sträcka ut sig mellan vandringsleder, färjor och små hamnar. Det började som en tanke en vinterkväll, när jag längtade efter värme och enkelhet. Nu har det blivit något mer konkret. Jag har börjat spara, planera och läsa på om lederna på Samos, bergen på Kreta, stigarna som doftar tall på Skiathos.

Tanken är att vara borta i fyra, kanske fem månader. Att vandra några dagar, stanna i en by, ta nästa båt vidare när jag känner för det. Jag vill ha tid att dröja kvar – lära känna platserna genom maten, människorna och de små rutinerna som växer fram när man stannar tillräckligt länge. Det känns fortfarande lite overkligt, men varje gång jag lägger undan en slant eller ritar en ny linje på kartan kommer jag ett steg närmare drömmen.

Jag drömmer om att börja på Kreta. Det känns som den självklara platsen att starta en lång resa – en ö med tyngd, historia och själ. Jag vill vandra genom Samariaravinen tidigt på morgonen innan solen blir för stark, följa stigarna i Lefka Ori, bada i det kalla vattnet vid Agia Roumeli och känna hur kroppen blir trött på ett sätt som bara naturen kan framkalla. I de små byarna vill jag sitta länge med kaffe, smaka på ostar som tillverkats i bergen och låta samtalen dra ut på tiden. Kreta känns som en plats där man måste sakta ner för att förstå den.

Från Kreta vill jag ta mig vidare norrut, kanske med båt via fastlandet, till Parga. Det är ingen ö men ändå en del av den dröm jag bär på – en liten stad som klättrar upp längs bergen, med färgglada hus som speglar sig i havet. Där vill jag gå längs stigar mellan olivträd och ruiner, och följa kusten till de små stränderna som bara går att nå till fots eller med båt. Parga verkar ha något av det jag söker: liv, men inte stress; turism, men fortfarande själ.

Rhodos lockar mig på ett annat sätt. Det är en ö med kontraster – det medeltida och det moderna, stadens brus och landsbygdens stillhet. Jag vill vandra i bergen bakom Lindos, se hur landskapet öppnar sig mot havet, och följa gamla stigar mellan små byar där tiden verkar stå stilla. Jag vill uppleva ön bortom murarna, känna historiens tyngd men också se vardagen – marknaden, olivskörden, kvällarna på en lokal taverna.

Samos känns mer grön, mer lågmäld. Jag föreställer mig hur det doftar av pinje och fikon längs lederna. Där vill jag vandra mellan byar, kanske från Karlovassi till Vourliotes, och bo enkelt på små pensionat. Jag vill köpa vin direkt från de som odlat druvorna, och sitta på balkonger där ljudet av cikadorna nästan blir som musik. Samos verkar vara en ö för dem som inte har bråttom.

På Skiathos ser jag framför mig ett landskap av skog och hav, där stigar leder till gömda stränder. Jag vill gå hela vägen från Koukounaries till Lalaria, och stanna där det känns rätt. Kanske delta i vardagen på en liten taverna, hjälpa till att plocka grönsaker eller bara prata med någon som bott där hela sitt liv. Det är en ö jag vill uppleva med sinnena – ljuset, ljudet, smaken.

Zakynthos vill jag spara till sist. Kanske för att det känns som en sorts avslutning, en ö där man både kan vila och reflektera. Jag vill se de höga klipporna vid Navagio, men helst på avstånd, tidigt på morgonen innan turisterna kommer. Jag vill vandra i inlandet, genom byar där gamla män sitter utanför kaféerna, och se solnedgången från ett ensligt kap. Det är där jag vill stanna upp, tänka på alla platser jag passerat, och kanske känna att jag har fått en glimt av något verkligt.

Att resa så, mellan öarna, långsamt och med öppna sinnen, handlar för mig inte om att samla platser utan om att låta varje plats förändra mig lite. Jag vill resa som man andas – in, ut, vila – och låta havet visa vägen vidare.

En spellista med godnattsagor för barn som man kan lyssna på via Spotify. - Lästips

2025-10-12T13:32:04.000Z

En spellista med godnattsagor för barn som man kan lyssna på via Spotify.

Perfekt när det är dags att sova.

Den bortglömda konsten av att göra inget - Tips om livet

2025-10-01T13:24:00.000Z

I vår tid är det nästan som om det har blivit en plikt att alltid vara upptagen. Tomma stunder fylls omedelbart med skärmar, notiser och små uppgifter som gör att vi sällan tillåter oss själva att bara vara. Att göra ingenting uppfattas ofta som slöseri med tid, något som nästan behöver ursäktas. Men kanske är det just denna frånvaro av handling som vi mer än någonsin behöver.

Tittar man ut över Europa ser man att olika kulturer har vårdat tanken om vilan på sätt som kan kännas främmande för oss i Norden. Italienarna talar om dolce far niente, det ljuva i att inte göra någonting. Här handlar det inte om lathet utan om en form av livskonst: att låta stunden vara tillräcklig, att inte jaga nästa prestation. I den italienska solen kan man sitta länge på en piazza, se människor gå förbi, smutta på en kaffe och känna att själva avsaknaden av aktivitet är en form av närvaro.

Nederländerna har sitt niksen, en idé som påminner oss om att även en modern, högteknologisk nation ser värdet i pausen. Niksen är inte produktivt, inte målinriktat, och det är just det som är poängen. Det blir som en motrörelse till de ständiga kraven på effektivitet.

I Spanien lever traditionen av sobremesa kvar. Efter en måltid stannar man kvar vid bordet, pratar, skrattar och låter tiden flyta. Det är inte en plikt att resa sig så snart tallrikarna är tomma, utan snarare en sed att ge stunden utrymme. Här blir det tydligt att att "göra inget" kan vara djupt socialt, ett sätt att låta relationer mogna i stillheten.

Frankrike har, kanske föga förvånande, lånat ordet farniente direkt från italienskan. Där förknippas det ofta med semestern – att ligga i gräset eller på stranden och låta världen gå sin gilla gång. Portugal talar om ócio, sysslolöshet, men med en positiv underton: att låta hjärnan och kroppen vila, snarare än att se det som inaktivitet. Och i det tyska språket finns ordet Müßiggang, som kan låta gammaldags men som pekar på samma insikt: att sysslolöshet kan vara en väg till eftertanke, en form av kontemplation.

I Norden har vi inget etablerat begrepp som fullt ut motsvarar detta. Vi talar om att "mysa" eller, på senare år, att vara i "nuet". Det är närbesläktat, men vi bär ofta på en stark inre press att även vår avkoppling ska vara produktiv: mindfulness för att prestera bättre, träning för att orka mer, vila för att orka jobba igen.

Kanske är det just där vi har tappat något väsentligt. Att göra ingenting behöver inte vara ett medel för något annat. Det är inte en strategi för att ladda om, utan ett värde i sig själv. Genom att våga låta tiden vara tom kan vi uppleva världen på ett annat sätt – stillare, långsammare, närmare. Vi kan lyssna till oss själva, till andra och till allt det som annars drunknar i bruset.

Att återupptäcka konsten att inte göra någonting är därför inte en nostalgisk återgång till en enklare tid, utan en nödvändig påminnelse för det moderna livet. I en kultur där vi ofta definieras av vad vi gör, är det kanske just i icke-görandet som vi kan hitta tillbaka till vilka vi är.

Att lära sig att göra ingenting låter paradoxalt i ett samhälle där vi har lärt oss att varje ögonblick måste fyllas med mening. Men just därför kräver det en omställning i både tankesätt och vana. Det handlar om att ge sig själv tillåtelse, att aktivt välja bort den ständiga strävan efter prestation.

Ett första steg kan vara att skapa små oaser i vardagen. Det kan vara att sitta på en parkbänk utan att ta upp mobilen, att låta blicken vandra och inte tvinga tankarna någonstans. Det kan vara att ligga i soffan utan plan, utan dåligt samvete, och bara märka hur kroppen känns. Dessa ögonblick är enkla men kan kännas obekväma till en början, eftersom vi är så tränade i att fylla tiden med syfte.

Det kan också handla om att omvärdera vad vi kallar "slöseri". När vi lär oss att se stunder av sysslolöshet som en form av rikedom snarare än brist, förändras hela vår inställning. Italienarnas dolce far niente eller spanjorernas sobremesa blir då inte märkliga undantag, utan förebilder för en livshållning där målet inte är att hinna så mycket som möjligt, utan att verkligen leva i det man hinner.

Att ställa om sig till att se "att inte göra" som själva syftet med livet kräver också ett skifte i hur vi definierar framgång. Om vi slutar mäta våra dagar i prestationer och börjar mäta dem i upplevelser av närvaro, så får också tystnaden, stillheten och enkelheten en plats. Tänk dig att vakna en dag och inte fråga "vad ska jag åstadkomma?" utan snarare "hur ska jag vara idag?" Den frågan kan öppna dörren till en annan sorts liv, där värdet ligger i att se solen röra sig över himlen, höra kaffet droppa ner i kannan, känna vinden i ansiktet.

Det handlar inte om att aldrig göra något, utan om att se själva existensen som tillräcklig. Att vända sig bort från föreställningen om att meningen måste skapas genom aktivitet, och istället våga ana att meningen redan finns i att vi är här.

Kanske är detta den verkliga radikaliteten i vår tid: att inte jaga fler erfarenheter, utan att låta de vi redan har sjunka in. Att inte försöka fylla tomrummet, utan att våga vila i det. Och kanske, om vi övar på det, kan vi en dag upptäcka att själva konsten att inte göra någonting är det mest meningsfulla vi någonsin gjort.

Julsagor - Andbjo's Favorite Links from Diigo

2025-09-29T13:46:34.000Z

Bra tips om olika julsagor att läsa och lyssna på när nu julen närmar sig med stormsteg! För det är ju bara 3 månader kvar nu. Så håll i hatten gott folk, det här kommer att gå undan.

Jag är en av de 89 procenten som vill ha starkare klimatåtgärder - mixamaxa

2025-09-29T12:42:00.000Z

När jag först hörde talas om kampanjen 89 procent blev jag både nyfiken och lite tagen. Siffran i sig säger något väldigt starkt: nästan nio av tio människor i världen vill se skarpare klimatåtgärder. Ändå är det inte alltid den känslan speglas i samhällsdebatten. Ofta kan det istället kännas som att klimatfrågan trycks undan, att den är något som bara vissa “klimatintresserade” driver. Jag insåg ganska snabbt att jag själv varit en del av den där tysta majoriteten – jag bryr mig djupt om klimatet, men jag visar det kanske inte tillräckligt tydligt.

Det var därför kampanjen träffade mig. Den vill ge oss en chans att kliva fram och bli synliga, att visa politikerna att vi inte är några få röster i utkanten utan den stora massan. För mig blev det en påminnelse om att engagemang inte alltid behöver vara komplicerat eller stort. Att bära en pin, sätta upp en affisch eller använda en kampanjram i sociala medier är små handlingar, men de gör något viktigt: de bryter tystnaden. De gör att vi som annars känns osynliga plötsligt blir många som syns tillsammans.

När jag började fundera mer insåg jag också hur avgörande de kommande åren är. 2026 är nästa riksdagsval och den regering som tillträder då kommer att ha makten fram till 2030, året då så många klimatmål ska vara uppfyllda. Det är nästan svårt att ta in. Allt vi gör eller inte gör nu kommer få enorm betydelse, inte bara för oss utan för alla som kommer efter oss. Det gör det ännu tydligare att vi måste höja våra röster redan idag, så att klimatpolitiken inte kan behandlas som en sidofråga.

För mig blev 89 procent därför mer än en kampanj – den blev en påminnelse om att jag inte är ensam och att vi faktiskt kan göra skillnad om vi visar oss. Det gav mig både hopp och motivation. Jag vill inte längre gömma mig i statistiken, jag vill vara en del av den synliga majoriteten som kräver att våra politiker tar klimatet på allvar.

#klimat #klimatet #politik #sverige #klimatpolitik #klimatkris

Behöver vi en bokmässa för barn? - Lästips

2025-09-26T08:54:22.000Z

Läste precis en artikel i GP om Bokmässan som fick mig att fundera mycket och jag håller helt med i det som tas upp. Det som slog mig mest var hur svårt det faktiskt är för barn att hitta sin plats där. Mässan känns ofta som ett evenemang för vuxna som älskar böcker, men när man tänker på barnens perspektiv blir det tydligt att det finns mycket som inte fungerar.

Höga ljud, trängsel, långa köer och dyra böcker gör att barn snabbt tappar intresset. Även de aktiviteter som riktas till dem känns ibland mer anpassade för vuxnas idéer om barnlitteratur än för barnens egna behov av lek och fantasi. Det är synd, för om litteraturen ska betyda något för nästa generation måste den också mötas på deras villkor.

Jag gillar tanken på att barns möte med böcker måste innehålla lek. Det är i leken som fantasin får fäste, och det är så berättelser blir levande för dem. Om mässan verkligen vill vara en plats för alla borde det märkas tydligare i hur man utformar miljön, i programpunkterna och i hela upplevelsen.

Jag känner att kritiken är viktig och att den pekar på något som länge saknats. Om Bokmässan vill inkludera barn på riktigt måste man våga tänka om och ge dem en mer självklar och levande plats.

Kanske behöver vi en egen bokmässa för barn och barnböcker?

Låt barnen lyssna på sagor - Tips om livet

2025-09-24T14:03:00.000Z

Att låta barnen lyssna på sagor är ett enkelt men väldigt effektivt sätt att skapa lugn och glädje i vardagen. Många föräldrar använder redan ljudböcker och sagor via plattformar som Spotify, men det finns fler tillfällen än man kanske tänker på där berättelser kan göra stor skillnad. När livet känns hektiskt och barnen behöver något att fokusera på, eller när man själv inte riktigt har tid att läsa högt, kan sagor i ljudform bli en räddare i nöden.

En klassisk situation är vid läggdags. När barnen ligger i sängen kan en godnattsaga i lurarna eller från en högtalare skapa en trygg känsla och göra det lättare att varva ner. Det är särskilt hjälpsamt för de kvällar då man själv är trött eller när man vill att barnen ska kunna somna utan att behöva sitta bredvid hela tiden. Berättarrösten blir en mjuk övergång till sömnen och många barn finner trygghet i att höra samma saga flera kvällar i rad.

Resor är ett annat tillfälle där sagor verkligen gör nytta. Långa bilfärder, flygresor eller tågturer kan kännas oändliga för ett barn, men en spännande berättelse förvandlar väntan till en upplevelse. I stället för att höra det klassiska “är vi framme snart?” kan barnen dras in i sagans värld och tiden går mycket fortare. Här kan man med fördel välja lite längre berättelser eller serier av sagor, så att resan får ett naturligt flöde och barnen har något att se fram emot.

Även under vardagliga stunder i hemmet kan sagor i ljudform göra skillnad. Kanske när man lagar mat och vill att barnen ska vara sysselsatta en stund, eller när syskonen börjar bråka och behöver något gemensamt att samlas kring. En högtalare i köket eller barnens rum kan snabbt skapa ett lugnare klimat. På morgonen kan en kort saga eller berättelse också fungera som en mjukare start på dagen än skärmtid eller stressigt prat.

Här är några tips på spellistor med sagor på Spotify:

Sagor kan bli en hjälp i situationer som ofta känns krångliga, som tandborstningen eller påklädningen. Om man startar en kort saga kan barnet vilja stanna kvar och lyssna, och plötsligt blir de annars motsträviga rutinerna lite enklare att genomföra. För många barn är sagan en distraktion som gör att motståndet försvinner.

Det är också värt att tänka på att sagor i ljudform ger barnen en chans att öva sin fantasi och sitt språk. Till skillnad från film behöver de själva måla upp bilderna i huvudet, och det kan bli en rolig samtalspunkt efteråt. “Hur såg draken ut?” eller “Vad tror du händer i nästa del?” blir frågor som fördjupar upplevelsen och stärker barnens eget berättande.

När barn lyssnar på sagor får de mer än bara underhållning. De möter nya ord, uttryck och sätt att formulera sig på som stärker deras ordförråd och språkförståelse. Samtidigt tränas deras empati eftersom de får följa olika karaktärers känslor, tankar och handlingar. Genom att kliva in i sagans värld får de möjlighet att se saker ur andras perspektiv och förstå hur det kan kännas att vara någon annan. Berättelserna öppnar också en dörr till större förståelse av världen, både genom fantasifulla äventyr och historier som speglar vardagliga situationer. På så sätt blir sagorna en kombination av nöje och lärande som stannar kvar långt efter att berättelsen är slut.

Cypern eller Teneriffa på höstlovet? - Platser och resor

2025-09-19T15:18:02.000Z

Att välja resmål för höstlovet är inte alltid enkelt. Många som söker sol och värme ställs ofta inför valet mellan Medelhavets öar och Kanarieöarna. Två populära alternativ är Cypern och Teneriffa. Båda erbjuder ett behagligt avbrott från det svenska höstmörkret, men de skiljer sig på flera sätt när det gäller klimat, natur, aktiviteter och atmosfär.

På Cypern råder fortfarande sensommarstämning i oktober. Ön har ett varmt medelhavsklimat, vilket innebär soliga dagar och temperaturer som ofta når upp mot 25 grader. Havet är fortfarande uppvärmt efter den långa sommaren och badvattnet håller ofta omkring 24 grader. För den som vill kombinera sol och bad med en känsla av sommarsäsong kan Cypern kännas som en förlängning av juli och augusti. Stränderna i Ayia Napa, Fig Tree Bay i Protaras och Coral Bay nära Pafos är välkända för sitt klara vatten och mjuka sand.

Teneriffa har ett subtropiskt klimat, vilket gör att ön bjuder på behagliga temperaturer året runt. I oktober ligger dagstemperaturen runt 23–26 grader, och vattnet brukar vara omkring 22–23 grader. Skillnaden mot Cypern är att Teneriffa inte har samma medelhavssommarvärme i oktober, men däremot en mer stabil väderbild under vintern. Därför är Teneriffa ett resmål som fungerar året runt, medan Cypern är allra bäst från våren till hösten.

Naturen skiljer sig också åt. Cypern präglas av medelhavslandskap med tallskogar, berg i Troodosmassivet och vinodlingar som breder ut sig längs sluttningarna. Ön har en historia som sträcker sig långt tillbaka, och här finns gott om arkeologiska platser, bland annat romerska villor i Pafos och ruinerna av antika Kourion. För den som vill kombinera avkoppling med kultur och historia erbjuder Cypern en rik variation.

Teneriffa är mer dramatisk till sin karaktär. Mitt på ön reser sig vulkanen Teide, Spaniens högsta berg, som dominerar landskapet. Teide nationalpark lockar både vandrare och naturälskare med sina vulkaniska formationer och vida utsikter. Söder om ön finns långa sandstränder, ofta med importerad sand från Sahara, medan norrsidan är grönare och frodigare med bananplantager och små charmiga byar. Här är det lätt att varva strandliv med utflykter i naturen.

När det gäller atmosfär och nöjesliv finns det skillnader. Cypern är mer influerat av både grekisk och turkisk kultur, vilket märks i maten och det lokala livet. Tavernor serverar meze, färsk fisk och grillade rätter, och kvällarna kan fyllas av både musik och dans. Teneriffa bär tydligt spansk prägel, med tapasbarer, lokala marknader och en mer avslappnad kanarisk livsstil. För den som reser med familj erbjuder båda öarna vattenparker, djurparker och båtturer, men Teneriffa har några av Europas mest kända attraktioner, som vattenparken Siam Park och djurparken Loro Parque.

Resvägen kan också spela roll. Cypern ligger längre bort än Teneriffa, men flygresan är ungefär lika lång, runt fem timmar från Sverige. Skillnaden ligger i tidszonen: Cypern är en timme före Sverige, medan Teneriffa ligger en timme efter. För vissa resenärer kan det vara bekvämare att resa västerut till Teneriffa eftersom tidsskillnaden gör hemkomsten enklare att anpassa sig till.

Valet mellan Cypern och Teneriffa under höstlovet handlar alltså om vilken typ av upplevelse man söker. Den som vill ha sommarvärme, medelhavskök och en känsla av att förlänga den europeiska sommaren kommer trivas på Cypern. Den som föredrar ett stabilt klimat året runt, dramatisk natur och en blandning av strandliv och aktiviteter kommer att uppskatta Teneriffa. Båda öarna erbjuder en skön paus från höstrusket, men de ger resan olika färger och minnen beroende på vad man prioriterar.

Humlor är fantastiska - mixamaxa

2025-09-10T18:12:00.000Z

Jag kan aldrig låta bli att stanna upp när jag ser en humla. Det är något nästan magiskt med hur den rullar fram i luften, lite klumpig men ändå så precis. Jag fascineras av att den egentligen inte borde kunna flyga enligt fysikens regler som jag lärt mig, men ändå gör den det, helt obekymrad. Den surrar runt som om den äger världen, alltid på jakt efter nästa blomma.

När jag följer den med blicken tänker jag på hur mycket styrka det finns i något så litet. Humlan påminner mig om att det går att vara både mjuk och kraftfull på samma gång. Jag blir varm inombords när jag hör dess tunga, dova surr, nästan som en egen melodi. Varje gång jag ser en humla känns det som att jag upptäcker ett litet mirakel i vardagen.

Jag har alltid hört det där påståendet om att humlor egentligen inte borde kunna flyga. Det gör mig ännu mer nyfiken på dem. När jag ser en humla surrande över en blomma tänker jag att det är som om den trotsar logiken, som om den bär på en hemlighet som vi människor inte riktigt har förstått. Den ser så tung och rund ut, vingarna är så små, men ändå svävar den obekymrat i luften.

För mig blir det nästan en symbol. Som om humlan vill visa att det går att göra det som verkar omöjligt, bara man inte tvekar. Varje gång den lyfter på sina små vingar känns det som en liten påminnelse om att gränserna inte alltid är så fasta som vi tror.

#humla

iPhone 17 vs iPhone 17 pro - mixamaxa

2025-09-10T12:17:00.000Z

När Apple igår lanserade iPhone 17-serien började jag direkt fundera på vilken modell som faktiskt passar mig bäst. Valet står mellan den vanliga iPhone 17 och iPhone 17 Pro, och på pappret är skillnaderna tydliga men i praktiken handlar det om vad jag faktiskt behöver – och vad jag är villig att betala för.

iPhone 17 är inte längre lika nedskalad som tidigare års basmodeller. Den har fått en 6,3-tums Super Retina XDR-skärm med ProMotion i 120 Hz, tunnare ramar och bättre reptålighet tack vare Ceramic Shield 2. Inuti sitter A19-chippet, som är riktigt kraftfullt, och jag får 8 GB RAM – mer än tillräckligt för de flesta appar och spel. Kamerorna har också tagit ett stort kliv: både huvudkameran och ultravidvinkeln är på 48 megapixel, och även selfiekameran har blivit bättre med Center Stage-funktion. Batteritiden är lovande med upp till 30 timmar videouppspelning. På många sätt känns det som att Apple har jämnat ut spelplanen mellan basmodell och Pro, vilket gör att iPhone 17 är ett mycket mer attraktivt alternativ än förr.

Men så finns det Pro-modellen. Och här blir det genast svårt att inte dras in i allt den erbjuder. iPhone 17 Pro har A19 Pro-chippet, som inte bara är snabbare utan även byggt för att hålla jämn prestanda längre tack vare en ny aluminium-unibody med vapor-chamber-kylning. Den har dessutom 12 GB RAM, vilket gör att tyngre arbetsflöden, redigering och avancerade spel flyter bättre.

Kamerorna är det område där skillnaden blir allra störst. Medan iPhone 17 nöjer sig med två linser, får Pro tre stycken 48 MP Fusion-kameror – huvud, ultravidvinkel och telefoto. Här tillkommer LiDAR-sensorn, förbättrad bildstabilisering och framför allt möjligheten till 4× optisk zoom och upp till 8× optisk-kvalitet zoom. Jag fotograferar en del men det är när jag filmar som Pro verkligen lockar: ProRes RAW, Apple Log 2, genlock och möjligheten att filma i 4K 120 fps med Dolby Vision. Det är funktioner jag inte egentligen behöver i vardagen, men bara vetskapen om att de finns känns nästan som en frestelse.

Även ljudet är på en annan nivå. Pro-modellen har fyra mikrofoner i studiokvalitet, vilket gör stor skillnad vid inspelningar eller videosamtal. För mig som ibland spelar in små videoprojekt hade det kunnat vara guld värt. Samtidigt ska jag vara ärlig: det mesta jag spelar in är snabba klipp till sociala medier, och där skulle även ljudet från den vanliga iPhone 17 räcka gott.

När jag jämför batteritiderna får jag ytterligare en påminnelse om skillnaden. iPhone 17 klarar 30 timmar videouppspelning, vilket redan är starkt, men iPhone 17 Pro ligger på upp till 33 timmar, och Pro Max går hela vägen upp till 39 timmar. Tillsammans med snabbare laddning – 50 procent på 20 minuter med rätt adapter – blir det ännu en liten men märkbar fördel.

Så här sitter jag, kluven mellan förnuft och frestelse. Förnuftet säger att iPhone 17 räcker mer än väl. Den har fått nästan allt som tidigare var exklusivt för Pro: ProMotion, bättre kamera, nytt chip och lång batteritid. Den kostar också betydligt mindre, vilket gör valet enklare för plånboken.

Frestelsen däremot viskar att iPhone 17 Pro är framtidssäkrare och erbjuder funktioner jag kanske inte använder dagligen, men som kan ge mig en känsla av att alltid ha det bästa. Det är kameran, ljudet och de professionella videofunktionerna som verkligen skiljer modellerna åt. Om jag vill ha en pålitlig, snabb och riktigt bra telefon som gör allt jag behöver, då räcker iPhone 17. Men om jag vill ha en telefon som kan ersätta delar av min kamera- och videoutrustning, då är iPhone 17 Pro det självklara valet.

Just nu lutar det åt att jag får fråga mig själv hur ofta jag egentligen kommer använda Pro-funktionerna. Är det värt de extra tusenlapparna för att ha 8× zoom, ProRes RAW och LiDAR, eller är det mest en känsla av att vilja ha det bästa? Det är i slutändan där mitt val står och väger.

Saker som iPhone 17 Pro har som iPone 17 inte har

A19 Pro-chip med bättre prestanda och kylning (vapor-chamber)
12 GB RAM (i stället för 8 GB)
Tre 48 MP Fusion-kameror (huvud, ultravidvinkel, telefoto)
LiDAR-scanner
4× optisk zoom och upp till 8× optisk-kvalitet zoom
Förbättrad bildstabilisering
ProRAW för foto
ProRes RAW för video + Apple Log 2, genlock, 4K 120 fps Dolby Vision
Fyra mikrofoner i studiokvalitet
Lite längre batteritid (upp till 33 timmar, Pro Max 39 timmar)
Snabbare laddning (50 % på 20 minuter med rätt adapter)

#mobil #telefon #iphone #apple #teknik

En långhelg i Budapest ✈️🗺️ - Platser och resor

2025-09-04T13:19:04.000Z

Att resa till Budapest för en långhelg är en perfekt idé om du vill kombinera kultur, historia, avkoppling och god mat. Staden delas av Donau, med Buda-sidan på kullarna och Pest-sidan som mer platt och livlig, och det är just kontrasten mellan de två som gör staden så fascinerande.

En bra start är att vandra upp till Fiskarbastionen på Budasidan. Här får du en utsikt över hela Pest, med parlamentet som lyser upp längs floden. Inte långt därifrån ligger Matthias-kyrkan med sitt färgade taktegel som gör sig otroligt fint på bilder. Om du orkar gå lite längre kan du ta dig till Gellértberget. Därifrån är utsikten ännu mer dramatisk, särskilt i solnedgången när staden tänds upp.

På Pestsidan finns den stora boulevarden Andrassy utsträckt som en elegant aveny som leder bort mot Hjältarnas torg och stadsparken. Längs vägen ligger Operahuset, vackra butiker och små caféer. Missa inte heller att gå in på det judiska kvarteret och besöka Dohány-synagogan, som är Europas största. Kvarteren runtomkring är fyllda av charmiga gator och så kallade ruinpubar – gamla byggnader som gjorts om till alternativa barer och restauranger med färgstark inredning.

Budapest är också berömt för sina badhus. Att ta ett par timmar på Széchenyi är nästan obligatoriskt, med sina varma bassänger både inomhus och utomhus, ofta öppna året runt. Vill du ha något lite lugnare är Gellértbadet ett alternativ, med vackra mosaiker och mer klassisk atmosfär.

När det gäller mat är Budapest fullt av möjligheter. Till lunch kan det vara trevligt att prova en enkel men rejäl ungersk rätt på ett ställe som Frici Papa, en institution för både lokalbor och turister som vill ha något genuint utan att det blir dyrt. En annan fin lunchupplevelse är att gå in på Central Market Hall, stadens stora saluhall. Där kan du prova langos, en friterad brödkaka som ofta serveras med gräddfil och ost, eller bara botanisera bland stånden med paprikor, korvar och ost.

För middagen finns det gott om restauranger som kombinerar det traditionella med det moderna. På Mazel Tov i det judiska kvarteret äter du i en stor, lummig lokal med glasväggar, där mellanösterninfluenser möter det ungerska köket. Vill du ha något mer klassiskt kan du boka bord på Gundel, som är en av stadens mest anrika restauranger och känd för sin Gundel-pannkaka med valnötsfyllning och chokladsås. Ett annat tips är Borkonyha, en Michelin-belönad restaurang där du får kreativ matlagning med stor betoning på vin.

På kvällarna är det trevligt att bara vandra längs Donau. Att se parlamentet upplyst på natten är en av de mest minnesvärda vyerna i Europa. Du kan även ta en kort båttur, som ger en helt annan känsla av staden.

En långhelg i Budapest räcker förstås inte för att hinna med allt, men det går att få en fin blandning av historia, arkitektur, avkoppling i badhusen och riktigt bra mat. Staden har en avslappnad atmosfär samtidigt som den bjuder på storstadspuls, vilket gör att man gärna vill komma tillbaka för att upptäcka ännu mer.

Det finns också saker som många besökare gör, men som du gott kan hoppa över för att spara tid. Ett exempel är turistrestaurangerna längs Váci utca, den stora shoppinggatan. Gatan är fin att promenera på en gång, men maten där är sällan mer än medioker och betydligt dyrare än på andra håll i staden.

Du kan också skippa turerna med de klassiska turistbussarna. Budapest är en stad som upplevs bäst till fots eller med spårvagn, och du missar mycket av känslan om du bara sitter uppe på en buss.

Man kan även låta bli att åka till Tropicarium, akvariet som ofta marknadsförs till turister. Det ligger långt utanför centrum i ett köpcentrum och ger inte något som är unikt för Budapest, särskilt inte om du har begränsad tid.

Travel sites - Andbjo's Favorite Links from Diigo

2025-09-02T09:39:13.000Z

A list of english travel related sites to enjoy when you feel like leaving your everyday life for a while and dream about someplace else.

Vi måste sluta dyrka de superrikas liv - mixamaxa

2025-08-31T12:53:00.000Z

Jag märker hur ofta jag själv och andra fastnar framför serier och filmer där de superrikas liv står i centrum. Kameran glider över enorma villor, glänsande bilar, exklusiva kläder och fester som aldrig verkar ta slut. Jag inser att det inte bara är underhållning. Det är en sorts dröm som matas in i oss, en fantasi om att livet blir fulländat om vi bara hade mer pengar, mer makt och mer status. Men när jag reflekterar över det känns det snarare som en förgiftad lockelse.

Att titta på dessa livsstilar påverkar mig mer än jag vill erkänna. Jag börjar jämföra mitt eget liv med deras, trots att jag vet att deras värld är långt ifrån min. Jag kan känna en sorts bristkänsla, som om mitt hem inte duger, mina kläder inte är fina nog eller mina möjligheter inte räcker till. Den där subtila känslan av otillräcklighet kan gnaga, och det är skrämmande hur lätt det är att börja tro att jag själv misslyckas bara för att jag inte lever som en fiktiv miljardär.

På samhällsnivå är det ännu värre. Genom att gång på gång frossa i bilder av de superrikas vardag förstärker vi en kultur där rikedom och status framställs som det högsta målet. Vi skapar en tyst norm där värdet av en människa mäts i pengar och ägodelar snarare än i relationer, handlingar eller tankar. Och när vi vänjer oss vid att se lyx som självklart och eftersträvansvärt, blir vi samtidigt mindre benägna att ifrågasätta de orättvisor som gör denna lyx möjlig. Vi blundar för att superrikedom ofta vilar på utnyttjande av arbete, resurser och människor som aldrig får någon kamera riktad mot sig.

Jag känner att det också förskjuter vad vi betraktar som normalt. När överdådiga hus eller privata jets blir standard i vår populärkultur, känns plötsligt det rimliga och tillräckliga som något mediokert. Vi blir avtrubbade inför det faktum att de allra flesta människor aldrig kommer i närheten av en sådan livsstil. Samtidigt skapar vi ett samhälle där klyftorna växer, men vi förleds att tänka att det är något att beundra i stället för något att kritisera.

Det värsta är kanske att vi förlorar kontakten med vad som faktiskt gör livet meningsfullt. När jag ser hur glamoriserade bilder av rikedom får mer utrymme än berättelser om solidaritet, gemenskap eller kreativitet, blir det tydligt hur skev världsbilden blir. Jag vill inte leva i en kultur där vi passivt suger i oss fantasier om överklassens fester samtidigt som vi ignorerar vardagen för dem som kämpar för att klara hyran eller för att hinna med två jobb.

För mig handlar det därför inte bara om att sluta dregla över de superrikas liv. Det handlar om att återta kontrollen över min egen blick, att våga se igenom illusionen och inse att deras liv inte är något eftersträvansvärt. Det är en påminnelse om att rikedom och status inte är liktydigt med lycka, och att ett samhälle som dyrkar dessa ideal riskerar att gå vilse. När jag slutar beundra dem, öppnar jag i stället för möjligheten att beundra människor som skapar något värdefullt på riktigt. Och det är en förändring jag tror vi alla skulle må bra av.

När jag tänker på tv-serier som Grand designs blir det ännu tydligare hur skevt perspektivet är. Vi får följa med in i människors drömmar om att bygga sina perfekta hem, ofta med obegränsade budgetar eller åtminstone resurser långt utanför vad de flesta av oss någonsin kan drömma om. Kameran älskar att stanna kvar vid de höga glasfasaderna, de öppna planlösningarna och de arkitektoniska detaljerna som nästan blir till konst. Men det som nästan aldrig får plats är baksidan.

Vi ser sällan eller aldrig de slitiga konflikterna som ofta uppstår när ett bygge drar ut på tiden, när kostnaderna skenar eller när pressen på relationer blir för stor. Vi ser inte hur människor går in i skuldberg för att kunna fullfölja sitt projekt, eller hur äktenskap knakar och ibland går sönder. Vi får inte följa den långvariga stressen, utbrändheten eller känslan av att ha satsat allt på ett drömhus men tappat kontakten med barnen på vägen. I stället klipps allt samman till en berättelse om triumf, där svårigheterna mest framstår som små hinder på vägen mot något större.

Det gör mig kritisk, för jag vet att det som visas inte är hela sanningen. Serien odlar en illusion om att den ultimata lyckan finns i ett unikt hus, i en plats som signalerar status och kreativitet. Men den döljer kostnaden i mänskliga termer. När vi som tittare matas med den ensidiga bilden är det lätt att börja tänka att livet borde levas på det sättet, att vi också borde skapa vårt "drömhem" till varje pris. Och så blir vi ännu en gång indragna i samma spiral där vi mäter vår framgång i materiella symboler snarare än i hur vi faktiskt mår.

Jag tror att det vore mer ärligt om sådana program vågade visa hela bilden. Om kameran inte bara stannade vid slutresultatet, utan också följde de tunga nätterna, bråken, oron och uppoffringarna. Då kanske vi hade kunnat se att verklig framgång inte ligger i att bo i ett arkitektritat palats, utan i att leva ett liv som är hållbart och mänskligt.

#TV #serier #serie #film #filmer #rika #rikedom #lycka

Gran Canaria bortom turistorterna - Bloggen om ditten och datten

2025-08-27T14:59:39.000Z

Gran Canaria är en ö som många förknippar med stora hotellkomplex, fullsatta stränder och turistområden där samma menyer upprepas från restaurang till restaurang. Men ön rymmer också en helt annan värld, där tempot är långsammare, byarna mer genuina och landskapet fortfarande känns vilt och orört. Den som söker sig bortom massturismens huvudfåror möts av slingrande bergsvägar, doftande pinjeskogar, dolda badvikar och människor som lever sitt vardagsliv långt från charterturismens brus...

Semestern är snart slut - Bloggen om ditten och datten

2025-08-20T15:31:58.000Z

Jag märker redan nu hur det börjar krypa på mig, den där känslan av att att semestern snart är slut. Jag vill egentligen inte att den ska ta slut alls, för jag har trivts så bra i tempot där varje dag är min egen. Att vakna utan väckarklocka, att kunna låta kaffet ta tid, att lägga mig på en filt i gräset eller sitta länge på en uteservering utan att tänka på morgondagen. Det är ett sätt att leva som gör mig lättare och friare, och tanken på att återvända till rutiner, mejl och m...

Polens charmigaste byar - Bloggat om resor

2025-08-20T15:24:00.000Z

Många som reser till Polen stannar vid de större städerna som Kraków, Warszawa eller Gdańsk, men landet rymmer också en rad små byar som nästan verkar ha fastnat i tiden. De ligger ofta undangömda bland kullar, skogar och sjöar och bär på en stillsam atmosfär som kontrast till storstadens puls. Just i dessa små samhällen får man möta ett Polen som få känner till, med unika traditioner, lokala maträtter och en vardag präglad av enkelhet och gästfrihet.

I södra Polen, i Karpaternas skugga, finns flera bergsbyar där träarkitekturen har bevarats på ett anmärkningsvärt sätt. Husen är ofta byggda i mörkt trä med snidade detaljer, och kyrkorna hör till några av de mest pittoreska i Europa. Vandrar man genom dessa byar en tidig morgon känns det som att man kliver rakt in i en sagobok, där dimman ligger tät mellan kullarna och ljudet av klockor från boskapen blandas med fågelsång.

Längre norrut, i de masuriska sjöarnas område, hittar man små byar som nästan speglar sig i vattnet. Här lever många fortfarande av fiske och jordbruk, och atmosfären präglas av en stark koppling till naturen. Den som hyr en liten stuga i en sådan by får uppleva stillheten på nära håll, med kvällar där tiden tycks stanna när solen sakta går ner bakom tallarna och måsarna skriker över sjön.

Det finns också byar i Polens östra delar där kulturer möts och blandas. Här märks spår av både ukrainska och litauiska traditioner, och det kan vara små detaljer som avslöjar blandningen: en viss sorts bakverk som serveras vid högtider, en kyrkklocka som ringer annorlunda än i resten av landet, eller färgglada ikoner i hemmen. För den nyfikne resenären blir det som att resa mellan världar inom en och samma by.

I Pommern, nära Östersjön, ligger små kustbyar där fisket länge varit en livsnerv. Än i dag kan man tidiga morgnar se båtarna komma in med dagens fångst, och längs de smala gatorna står gamla korsvirkeshus. När vinden blåser in från havet fylls byarna med en salt doft som minner om att havet alltid är närvarande.

Det charmiga med dessa mindre kända polska byar är inte bara deras skönhet, utan känslan av autenticitet. Här är turismen fortfarande lågmäld, och den som kommer som besökare får ofta ett varmt välkomnande. Lokalbefolkningen bjuder gärna in till samtal, ibland till och med till ett enkelt mål mat, och det är i dessa möten man får den djupaste förståelsen för platsens själ.

Att resa till Polens byar är att upptäcka ett annat tempo, där det moderna livet går hand i hand med traditioner som förts vidare i generationer. Det är platser där naturen känns nära, där historien lever kvar i byggnaderna, och där man får uppleva en stillsam charm som få turister ännu känner till.

25 böcker för dig som vill ha ett bättre liv - Tips om livet

2025-08-20T15:22:00.000Z

Att hitta balans mellan lycka, hälsa och ekonomisk trygghet är en av vår tids största utmaningar. Oavsett om vi söker mer inre ro, bättre relationer, nya sätt att arbeta eller ett friskare liv finns det en rad nya böcker som erbjuder nya idéer och praktiska vägar framåt.

Här följer 25 böcker som på olika sätt kan förändra hur vi ser på oss själva och vår vardag.

Existensboosten: Din handbok om lyckan, mörkret och meningen med livet

Siri Helle menar att motgångar inte är något vi bara ska ta oss förbi – de kan berika våra liv. Genom att utveckla det hon kallar psykologisk rikedom lär vi oss att se mörkret som en plats där styrka och mening kan växa fram.

Utbrändhet: Vetenskapen bakom och vägen tillbaka

Hedvig Söderlund kombinerar egen erfarenhet med hjärnforskning och visar vad som händer i kroppen när vi går in i väggen. Hennes råd hjälper oss att inte bara återhämta oss utan också att bygga ett liv där vi undviker att hamna där igen.

Tjejbibeln: Så får du bättre självförtroende som kvinna

Johanna Bladh vänder sig till unga kvinnor som brottas med självtvivel och oro. Hennes budskap är att självförtroende kan tränas fram, steg för steg, genom att ifrågasätta destruktiva mönster och ta plats på egna villkor.

Hög på livet: Den moderna forskningen om psykedelika

Petri Kajonius och David Sjöström presenterar den senaste forskningen om psykedelika och hur de kan bidra till psykisk läkning. De öppnar för nya perspektiv på terapi och visar hur framtidens vård kan ge fler vägar till välmående.

Hälsoresan – 52 veckor som förändrar ditt liv

Anders Wallensten guidar läsaren genom ett år av små förändringar. Genom att varje vecka introducera en ny vana inom hälsa och balans blir utvecklingen långsiktig och hållbar – en metod för den som vill ha konkreta steg att följa.

Börsen för alla: vägen till miljonen

Mohammed Salih och André Netzén Örn vill göra investeringar begripliga för alla. Deras budskap är att ekonomiskt oberoende inte är förbehållet experter, utan kan uppnås av vem som helst som förstår grunderna och vågar tänka långsiktigt.

Shine: How Looking Inward Is the Key to Unlocking True Entrepreneurial Freedom

Gino Wickman och Rob Dube visar att framgångsrikt företagande bygger på balans. När entreprenörer tar hand om sin inre värld frigörs energi och kreativitet som gör resan både mer hållbar och meningsfull.

Where Tenderness Lives

Heather Plett lär oss vikten av att behandla oss själva med ömhet. Genom att möta våra brister med vänlighet och tålamod kan vi skapa en grund att växa ifrån, utan att slitas sönder av kraven utifrån.

Stress Wisely: How to Be Well in an Unwell World

Robyne Hanley-Dafoe ser stress som en naturlig del av livet. Med rätt verktyg för att reglera nervsystemet kan stress bli en resurs, något som hjälper oss prestera när det behövs och återhämta oss när vi får chansen.

You Don’t Have to Quit: 20 Science-Backed Strategies to Help Your Loved One Drink Less

Maureen Palmer och Michael Pond erbjuder en hoppfull syn på beroende. Deras tips om små förändringar och harm reduction-strategier visar att vägen mot bättre hälsa inte alltid måste vara allt eller inget.

Meditations for Mortals: Four Weeks to Embrace Your Limitations and Make Time for What Counts

Oliver Burkeman påminner oss om att livet aldrig blir perfekt. Genom dagliga meditationer lär vi oss acceptera vår begränsning och ändå skapa mening i de små handlingarna vi faktiskt kan påverka.

Supercommunicators: How to Unlock the Secret Language of Connection

Charles Duhigg avslöjar hur de bästa kommunikatörerna når fram på ett djupare plan. Han visar att alla samtal har flera lager, och att vi kan bygga starkare relationer genom att lyssna in vilket plan som egentligen pågår.

The Art of the Interesting

Lorraine Besser menar att livet inte bara ska vara lyckligt eller meningsfullt – det ska också vara intressant. Hon uppmuntrar oss att aktivt söka det som väcker vår nyfikenhet och stimulerar oss på nya sätt.

The Inner Clock: Living in Sync with Our Circadian Rhythms

Lynne Peeples visar hur vår kropp mår bäst när vi lever i takt med dygnsrytmen. Små förändringar i hur vi sover, äter och rör oss kan ge enorma hälsofördelar och skapa mer energi i vardagen.

MicroSkills: Small Actions, Big Impact

Adaira Landry och Resa E. Lewiss vill få oss att bryta ned stora mål i små delar. Genom att träna på mikrofärdigheter kan vi göra utvecklingen mindre skrämmande och skapa varaktiga förändringar.

Secure Relating: Holding Your Own in an Insecure World

Sue Marriott och Ann Kelley presenterar en metod för att känna trygghet i relationer även när världen skakar. Deras råd hjälper oss att stå kvar i oss själva, sätta gränser och skapa djupare band utan att tappa bort vår integritet.

How to Winter: Harness Your Mindset to Thrive on Cold, Dark, or Difficult Days

Kari Leibowitz inspirerar oss att se vintern som en möjlighet snarare än ett hinder. Med rätt mindset kan mörka och kalla dagar bli en tid av stillhet, återhämtning och glädje.

Good People: Stories From the Best of Humanity

Gabriel Reilich och Lucia Knell samlar berättelser om mänsklig godhet. Dessa historier påminner oss om kraften i vänlighet och visar att världen är full av ljus som vi själva kan bidra till att sprida.

Acceptans som superkraft

Mia Törnblom beskriver hur acceptans kan frigöra energi. När vi slutar kämpa mot det vi inte kan förändra får vi istället kraft att förbättra det som faktiskt går att påverka.

Other People’s Words: Friendship, Loss, and the Conversations That Never End

Lissa Soep visar att relationer kan leva vidare genom språket. Att bära med sig ord och samtal från dem vi förlorat kan ge både mening och tröst i sorgens svåraste stunder.

The Perfection Trap: Embracing the Power of Good Enough

Thomas Curran uppmanar oss att lämna perfektionismens fälla. Genom att nöja oss med att vara tillräckligt bra frigör vi oss själva till att skapa, växa och njuta mer av livet.

Build the Life You Want: The Art and Science of Getting Happier

Arthur C. Brooks och Oprah Winfrey visar att lycka kan byggas genom medvetna val. Med forskning och livserfarenhet i ryggen guidar de oss till att steg för steg skapa ett rikare liv.

Master of Change: How to Excel When Everything Is Changing – Including You

Brad Stulberg menar att förändring är livets naturliga tillstånd. Genom att omfamna osäkerheten kan vi bli starkare och mer flexibla, och därigenom blomstra även i turbulenta tider.

The Pathless Path: Imagining a New Story for Work and Life

Paul Millerd ifrågasätter den traditionella arbetslinjen. Han visar hur vi kan forma en alternativ väg där frihet, passion och balans står i centrum – och ändå leva ett meningsfullt och tryggt liv.

Ett långt och lyckligt liv

Per Nilsson påminner oss om att lycka är möjlig i alla livets skeden. Genom att odla relationer, leva hälsosamt och skapa mening kan vi bygga ett liv som är rikt från början till slut.

Muso - Andbjo's Favorite Links from Diigo

2025-08-16T14:05:23.000Z

Med Muso kan man kolla upp vilken artist som helst och få olika sorters information om artisten. Allt från deras senaste släpp till olika samarbeten, deras sociala kanaler och mycket annat.